Fram till årsskiftet pågår ett projekt på två sjukhus i Jönköpings län där apotekare tagit över medicinhanteringen, vilket leder till att sjuksköterskorna får mer tid till patienterna, medan apotekarna försörjer avdelningarna med mediciner.
Initiativet togs av Anne Hiselius, som säger till SVT att det är något man borde kommit på för 20 år sedan. Hiselius, som själv är apotekare, arbetade 1998 och såg hur apotekarna arbetade där.
I mina öron låter upplägget bra eftersom man överlåter ansvaret för medicinhanteringen till apotekare, som faktiskt genomgått en utbildning i ämnet. Förhoppningsvis leder upplägget inte bara till att sjuksköterskorna får mer tid för patienterna, utan också att felmedicineringen inom den svenska sjukvården minskar.
Enligt Anne Hiselius behöver Region Jönköpings län anställa fler apotekare om arbetssättet ska fungera, men att det är upp till regionledningen att ta ställning.
Det är ett intressant projekt, och jag hoppas att man drar lärdom av vad som fungerat bra, och vad som kan utvecklas. Samt att man från både region- och sjukhusledningens håll lyssnar på personalen för att kunna finjustera arbetssättet så man på sikt får ut det i hela regionen, och förhoppningsvis i hela landet om det fungerar bra.
När jag besöker en butik vill jag gärna i förväg veta var varorna jag skall handla finns placerade. Både Jula och Clas Ohlson vet jag har en funktion där man på webbplatsen kan välja butik och söka efter en specifik produkt och då får upp lagerstatus, hyllplats och i vilket område varan är placerad.
Detta är något jag gärna skulle vilja se implementeras i fler butiker, inte minst i den lokala matvarubutiken. Givetvis kanske det får en negativ inverkan på eventuell merförsäljning som tillkommer när man irrar runt i gångarna, men antalet förvirrade kunder skulle minska drastiskt.
Som jag förstår det har ICA redan implementerat någon form av sorterbar inköpslista i sin app för iPhone och Android. Man har dessutom lagt in både självscanning, erbjudanden och bonus i appen. Om appen fungerar har jag ingen personlig erfarenhet av, men av recensionerna att döma finns det problem.
Min vision är att man utan någon specifik ordning kan välja vilka varor man önskar köpa, alltså en traditionell inköpslista. När man sedan kommer till butiken och öppnar applikationen frågar den automatiskt om man vill handla i butiken och använda inköpslistan. Listan sorteras automatiskt efter affären man besöker och skall gärna guida mig mellan dom olika gångarna till produkterna genom en översiktskarta över butiken. Det bör finnas något sätt att positionera kunderna som befinner sig i butikerna.
Om affärerna tar till sig det förslaget, eller om någon entreprenör läser mitt inlägg är dom välkomna att utveckla det.
Lars Melin, docent i svenska vid Stockholms universitet skriver på DN Debatt att faktalitteratur är nyckeln till framgång i skolan, till högre studier och mer kvalificerade arbeten och att skönlitteratur enbart är ett av flera underhållningsmedier som dessutom idag inte det ledande.
Min personliga åsikt är att både serietidningar som Bamse, Asterix och Fantomen, tillsammans med skönlitterära titlar som Skattkammarön, Bilbo, Härskarringen, Harry Potter och äventyrsböckerna av Enid Blyton, tillsammans med många andra böcker, har bidragit till min läsförståelse. Jag lärde mig till exempel att hade inte alls stavas med två d, trots att jag uttalar d:et stumt.
Melins syfte med artikeln är att väcka debatt, och slutklämmen är att man bör splittra ämnet i två, dels det litterära kulturarvet och en för färdigheten att läsa och skriva informativa texter.
Nu har jag svårt att diskutera den traditionella undervisningen eftersom min skolgång inte varit spikrak och jag under högstadiet, när jag fick min första lärobok i ämnet, placerade den i närmsta papperskorg efter att ha läst ett par sidor. Jag är till största delen autodidakt i ämnet svenska, och på gymnasiet försökte min lärare förklara för mig vad dativobjekt och pronomen betyder. Men jag har fortfarande ingen kunskap, däremot ett betyg i ämnet. Det jag däremot tar med mig, som jag lärde mig mitt sista år under gymnasiet, är att man vid styckeindelning måste fläta samman föregående stycken med nästa.
Men man bör inte döma ut skönlitterära böcker som passé, eller sluta läsa böcker som inte är faktabaserade. Vi kan ofta läsa i tidningar och larmrapporter hur läsförståelsen sjunker, något som vi som läser tidningsartiklarna också märker. Ofta innehåller nyhetsartiklar sakfel, stavfel, särskrivningar och pinsamma syftningsfel. Det är något som framför allt märks när sommarvikarierna tar plats bakom nyhetsdesken.
Trots min bristfälliga utbildning vill jag påstå att mina kunskaper trots allt är i nivå med min årskull, och inom vissa områden något högre. Jag fick trots allt både VG och MVG i mitt slutbetyg. För en tid sedan såg jag ett dokumentärt program på TV där Ylva Hällen besökte en gymnasieskola där telefonsamtal under lektionstid var vardag. När hon frågade eleverna om rättstavning menade dom att datorn sköter det. Inte undra på att så många skriver mycket sämre.
Dagligen läser jag texter i sociala medier från personer som på något underligt sätt gått igenom både grund- och gymnasieskola, men stavar som en elev på mellanstadiet. Visserligen har jag haft kollegor som aldrig läst en bok, trots att dom är i medelåldern, men det tillhör förhoppningsvis inte vanligheten. Men absolut, jag tror att sociala medier har givit människor som tidigare aldrig ens skulle skriva en insändare möjligheten att i relatid kunna publicera sina tankar och åsikter. Trots att man helst inte skulle vilja läsa om dom.
Absolut, en del personer är ordblinda och har diagnostiserats med Dyslexi, och några av dom jag pratar om tillhör den kategorin, men långt ifrån alla.
Till syvende och sist handlar det, enligt mig, om att få alla människor att läsa mer. Jag erkänner att mitt eget läsande dom senaste 10 åren har hamnat på efterkälken, trots att jag läst både Snorres Edda och Fyra timmars arbetsvecka. Men under arbetstid lyssnar jag ofta på både innehållsrika podcasts och ljudböcker. Både faktalitteratur och skönlitteratur. I år har jag däremot läst ett par böcker och i skrivande stund läser jag Eliyahu Goldratts bok Målet, och finner den mer lätt att läsa än The Machine That Changed the World av James P. Womack mfl. som dessutom är på engelska.
Läs mer, läs varierat och ta dig tiden. Oavsett om du läser Asterix och Fantomen, böcker av Jack London, Selma Lagerlöf eller Svensk damtidning är det viktigt att läsa. Gärna längre texter. Utmana dig själv. Läser du i dag deckare kanske en biografi bör bli din nästa bok, eller Första Mosebok. All kunskap är bra kunskap, förutsatt att du inte använder den till något kriminellt.
När Stefan Löfvén tog upp Skype i sitt sommartal tänkte jag tillbaka Fredrik Häréns föredrag på Kunskapens dag 2007 där han tog upp företaget som ett av sina exempel på svenska företag som faktiskt inte är svenska. Skype utvecklades av estländare med hjälp av amerikanskt riskkapital och hade inte alls sitt säte i Sverige, vilket betyder att svenska staten gick miste om skatteintäkter när företaget 2005 såldes till eBay.
Spotify är ett annat exempel, visserligen finns Spotify AB, men företaget ägs av Spotify Technology A.S i Luxembourg. Nu vet vi att företaget faktiskt inte är så vinstdrivande som man kunde hoppas, men omsättningen 2014 var ändå 9,4 miljarder svenska kronor. Vad som finns i holdingbolagets bankvalv är däremot okänt.
Givetvis finns det många företag i Sverige som verkar här, och globalt, och betalar skatt och sociala avgifter. Men vi ser samtidigt en ökande konkurrens från låglöneländer där människor från, i dag huvudsakligen Asien, med universitetsexamen tar jobb från svenska ingenjörer. Enklare jobb kommer troligtvis successivt att fasas ut mer och mer från Sverige till andra länder. Fördelen vi har är att man i Asien ofta arbetar utifrån en hierarkisk ordning medan vi svenskar förväntas vara mer självgående och uppmuntrats att ta eget ansvar och vara innovativa.
Framöver kommer inte bara Asien vara en konkurrent, utan även Afrika, en kontinent med över 1 miljard invånare som dessutom fortsätter växa. Vad händer när ytterligare 14 procent av världens befolkning får tillgång till internet, universitetsstudier, kunskap och konkurrerar på lika villkor, till lägre löner, på en global marknad?
”Why is it every time I ask for a pair of hands, they come with a brain attached?” – Henry Ford.
Konkurrens är bra, men vad kommer hända när övriga delar av världen också ser värdet i att uppfostra och utbilda tänkande människor? Vi lever i vår lilla bubbla som om ingenting hade hänt, vi driver varken forskning eller utveckling medan protektionismens försvarare Stefan Löfvén gläds åt att företag flyttar hem arbetstillfällen från Östeuropa och Asien. Men det är inte dom enkla jobb som politikerna, i synnerhet Alliansen, talar om utan det är arbetsuppgifter som kräver viss kvalitetskänsla och närhet till utvecklingsfunktioner.
För en tid sedan blev jag, tillsammans med mina kollegor, utsatt för ett test. Vi skulle uppskatta produktkostnaden för ett par olika produkter inom våra produktfamiljer.
Vi skulle dels uppskatta den totala tillverkningskostnaden, men också priset från leverantör på alla olika komponenter produkterna består av. Det var inte många av oss som hade rätt, och då var priserna redan förtryckta, allt vi behövde göra var att lista komponenterna och uppskatta tillverkningskostnaden.
Att förstå värdet av det vi producerar tror jag är nyttigt. Dels för att vi skall respektera produkterna mer, och försöka minska onödig kassation. Men även för att vi skall kunna förstå och utveckla produktionsarbetet så att vi kan behålla dom nuvarande priserna på våra produkter samtidigt som vi kapar tillverkningskostnaderna. Om även våra leverantörer förfinar tillverkningsmetoderna, och vi samtidigt investerar i bättre verktyg kan kostnaderna på sikt ytterligare sänkas.
Om vi, utöver leverantörspriserna, förstår vad varje arbetsmoment faktiskt kostar är det enklare att förstå hur mycket ett förändrat arbetssätt samt inköp av verktyg eller maskiner får kosta för att det skall vara lönsamt. Givetvis är det då viktigt att ha korrekta tider för varje arbetsmoment, annars är det en enda stor gissningstävling.
På tal om tidsstudier. Av någon outgrundlig anledning väljer många att enbart mäta arbetsmomenten, men utelämnar tid för att hämta och lämna material och färdiga produkter med mera. Det om något är tid man bör mäta och tillsammans med frekvensstudier och spaghettidiagram använda för att reducera onödiga transporter och rörelser som inte skapar värde utan enbart är en kostnad.
Vi transporterar väldigt mycket olika saker på min arbetsplats, och hämtar material och verktyg från flera olika ställen. Jag har efterlyst spaghettidiagram för att visualisera hur mycket vi faktiskt går för att exempelvis hämta tejp, vilket är fallet i detta blogginlägg. Tyvärr har man ännu inte gjort det, men hoppet är det sista som dör.
Vi börjar från arbetsmomentets början. När vi slutfört arbetsmomentet på arbetsstationen transporterar vi produkten ned för en trappa och bort till ett backställ, liknande det man kan ställa brickorna på vid caféer, vilket används som buffert inför nästa arbetsmoment. För att säkerställa spårbarhet och att produkterna tas i rätt ordning tejpar vi fast en sorts godsflagga på plastbacken. Problemet har hittills varit att det inte funnits någon tejp i närheten, oavsett vilken layout produktionen har haft.
Med nuvarande layout måste vi, efter att ha gått från trappan till buffertlagret, gå cirka sju meter, uppmätt utan måttband, och ta loss en bit packtejp och därefter gå samma sträcka tillbaka för att tejpa upp godsflaggan. Jag har också konstaterat att många först hämtar tejphållaren, tejpar upp godsflaggan och sedan måste lägga tillbaka tejphållaren och återvända till bufferten. Då blir det nästan 28 meter gångväg.
Efter att godsflaggan tejpats fast går vi med tillverkningsordern för avrapportering och placerar den i en dokumenthållare på väggen. Nu kan vi äntligen gå upp och påbörja nästa arbetsmoment.
Eftersom jag inte har mandat att ändra produktionsförfarandet så gjorde jag det näst bästa. Minskade tiden det tog att hämta packtejp från hållaren. Det bör också nämnas att den inte alltid är där. Vad jag gjorde var att montera en hållare, egentligen för verktygstavlan, på vagnen med hjälp av buntband. En tejphållare vi redan hade placerades på vagnen. Uppskattningsvis minskar vi distansen cirka 280 – 560 meter per vecka. Om tejphållaren är kvar efter semestern eller om mina kollegor förkastat idén är något jag får se framöver. Jag har åtminstone förklarat för min närmaste chef vad jag gjort och varför.
Idag lyssnade jag på den förkortade versionen av Bertil Hults sommarprat i Sommar i P1. Hult som är dyslektiker startade 1965 språkreseföretaget EF Education First, ett företag som idag har över 40 000 anställda i 53 länder. Förutom språkresor arbetar företaget idag med exempelvis onlinekurser i engelska med miljoner studenter världen över.
Jag skall villigt erkänna att jag aldrig tidigare har hört talas om företaget, vilket jag nu förstår är ett framgångsrikt koncept som utvecklats framåt tack vare duktiga medarbetare. Företaget har sedan många år tillbaka sitt huvudkontor i Schweiz eftersom Hult under 70-talet ansåg, efter en tid utomlands, att Sverige då inte hade en positiv inställning till entreprenörer.
Bertil Hult tar i sitt sommarprat upp en viktig del, som jag förstår var en idé en av hans söner föreslog, hur man genom att skapa ett skapa ett MBA-program i Bachelor of Business Administration och mastersprogram i International Business, International Marketing och Finance lyckats dels att ge människor med akademiskt erfarenhet mer kunskap, men också byggt en rekryteringsplattform för företaget. Man kan alltså rekrytera dom bästa studenterna från utbildningarna med campus i sju städer världen över.
Hult berättade även att han inledningsvis valde att anställa en man och en kvinna i två olika länder vid expansionen av företaget. Man valde därefter att anställa kvinnor, systrar till mer välutbildade män som han uttryckte det, vilka nog var så smarta som män, men eftersom dom saknade akademisk utbildning kunde man betala en något högre lön än genomsnittet för kvinnor, men lägre än män med eftergymnasial utbildning. Kvinnorna fick alltså tillgång till chefspositioner och företaget betalade lägre löner. Han var noga med att poängtera att kvinnor idag, eftersom dom har studerat på högskola, har en jämställd lönenivå, samt att man fortsatt har en hög andel kvinnor inom företaget.
Eftersom jag saknar erfarenhet av företaget kan jag enbart citera och reflektera över det som sades i sommarprogrammet, men att först utbilda och därefter rekrytera personer med kunskap om företaget är ett bra sätt att bygga lojalitet och en personalstyrka som kan utveckla företaget. Vidare tror jag det är viktigt att knyta kontakter världen över, om det är ens arbetsplats, och strategiskt placera, och lyssna på, personal i olika länder.
Jag kan rekommendera er att lyssna på Bertil Hults sommarprat som finns tillgängligt på Sveriges Radios hemsida.
Det sägs att man bör gå minst 10 000 steg per dag, och det är något som restaurangbiträdet på en närliggande lunchrestaurang såg ut att göra. Eftersom det är semestertider var anstormningen vid lunchtid inte så stor, men det tog ändå ett par minuter att få maten. Orsaken var till viss del, enligt vad jag kunde se, placeringen av utrustningen bakom disken.
Som kund beställde och betalade jag maten, biträdet gick då ned i ena hörnet, en sträcka på cirka 6-8 meter enkel väg, och lade upp potatis på tallriken. Därefter vände hon sig och tog pannbiff från värmemontern och därefter gick hon tillbaks till kassan och placerade tallriken på en bricka.
Nu förstår jag att en lunchrestaurang har flera rätter på dagsmenyn och måste sprida ut utrustningen bakom disken, särskilt om utrymmet är dåligt planerat. Men trots att det bakom sitter en vask så finns ändå utrymme att placera, och omplacera, utrustningen för att komma närmre kassan.
Vidare kunde jag konstatera att man placerat någon form av färdigpaketerad sallad, eller liknande, i den kyl-/värmemonter, som ligger närmast kassan. Om det nu är så att man i förväg lagt upp mat i plastlådor för avhämtning är det smidigt, under förutsättning att man har en bra prognos över vilken mat som säljer och i vilka mängder, så att man inte slänger mat i onödan.
Men frågan kvarstår. Hur bör utrustningen med maten placeras för att minska mängden rörelser och transporter så att man minskar tiden vi kunder står i kö. Personligen anser jag att den mat som säljs mest, all mat för den delen, bör placeras i anslutning till kassan så att biträdet slipper gå den, ej värdeadderande tiden, från kassan till kastrullen med potatis och tillbaka efter att hon hämtat resterande mat ur värmeskåpet.
Nu är jag inte restaurangbiträde, utan produktionsmedarbetare inom tillverkningsindustrin. Men personer som säger att flödeskartläggningar, frekvensanalyser och spaghettidiagram inte är tillämpbara utanför bilindustrin har mycket att lära.
Vi transporterar väldigt mycket olika saker på min arbetsplats, och hämtar material och verktyg från flera olika ställen. Jag har efterlyst spaghettidiagram för att visualisera hur mycket vi faktiskt går för att exempelvis hämta tejp, vilket är fallet i detta blogginlägg. Tyvärr har man ännu inte gjort det, men hoppet är det sista som dör.
