Tillfälliga rutiner, kontroller och lösningar riskerar att bli permanenta om man inte aktivt följer upp och utvärderar, och tar bort, eller eventuellt ersätter dom med ett mer hållbart arbetssätt. På min arbetsplatser har jag noterat att många tillfälliga kontroller som införts för att hantera ett visst problem har blivit en ny standard, trots att man inte har upplevt felet på månader, ibland år. Merarbete som inte genererar värde för kunden, och stjäl viktig arbetstid.
Ett annat intressant exempel är när man har fattat beslut om tillfälliga hjälpmedel, fixturer eller kanske monteringssätt. Ofta kan ett nytt temporärt arbetssätt vara bättre än det nuvarande, något som vi på min nuvarande arbetsplats borde lära oss av där vissa hjälpmedel och arbetsrutiner är anpassade till en mer småskalig produktion, medan produktionsvolymerna har ökat dom senaste åren. Men att införa en sådan lösning kräver också att någon har som uppgift att ta fram ett mer hållbart arbetssätt, och en mer ergonomisk och lättanvänd arbetsmetod.
På min tidigare arbetsplats hade jag förmånen att få vara med i slutskedet av en produktlansering, när den föregående modellen fasades ut. Även om jag inte hade möjlighet att vara med från början var det riktigt intressant att lära mig hur man dels hade arbetat med den tidigare modellen, och hur arbetssätt, verktyg och hjälpmedel förändrades i och med lanseringen och tillverkningen av en ny produkt.
Mina dåvarande kollegor berättade om att vissa arbetssätt hade presenterats som tillfälliga, att man skulle få mer ergonomiska och bättre anpassade fixturer och hade hoppats att så skulle vara fallet i samband med utfasningen av den gamla produkten. Och visst, mycket förändrades, men samtidigt var en del av dom gamla delarna kvar, och många fixturer fick endast små förändringar för att anpassas till framtiden. Även en del nya arbetssätt var ur monteringssynpunkt ytterst tveksamma ur både ett ergonomiskt- och produktivitetsperspektiv.
Förutom att regelbundet följa upp alla temporära kontroller och arbetssätt, bör man även försöka ha en tydligare kommunikation mellan olika funktioner i företaget. Från konstruktion till produktion. Vid produktframtagning till monteringsindustrin är det oerhört viktigt att försöka göra en så monteringsvänlig produkt som möjligt. En produkt bör ha så få delar som möjligt, vara greppvänlig, svår eller omöjlig att felmontera och enkel åtkomst vid montering. Det kan låta självklart, men med alla anekdoter jag hart om konstruktörer så är det absolut inte så.
Produktframtagning med monteringsvänlighet i fokus kallas Design For Assembly (DFA), och att arbeta överlappande, och ha en god kommunikation, och undvika väggar mellan dom olika funktionerna inom produktframtagning kallas Concurrent Engineering. Fördelarna är att man får en bättre effektivitet, samverkan och kan upptäcka eventuella problem på ett tidigt stadium vilket reducerar kostnader för konstruktionsändringar.