Det sägs att man bör gå minst 10 000 steg per dag, och det är något som restaurangbiträdet på en närliggande lunchrestaurang såg ut att göra. Eftersom det är semestertider var anstormningen vid lunchtid inte så stor, men det tog ändå ett par minuter att få maten. Orsaken var till viss del, enligt vad jag kunde se, placeringen av utrustningen bakom disken.
Som kund beställde och betalade jag maten, biträdet gick då ned i ena hörnet, en sträcka på cirka 6-8 meter enkel väg, och lade upp potatis på tallriken. Därefter vände hon sig och tog pannbiff från värmemontern och därefter gick hon tillbaks till kassan och placerade tallriken på en bricka.
Nu förstår jag att en lunchrestaurang har flera rätter på dagsmenyn och måste sprida ut utrustningen bakom disken, särskilt om utrymmet är dåligt planerat. Men trots att det bakom sitter en vask så finns ändå utrymme att placera, och omplacera, utrustningen för att komma närmre kassan.
Vidare kunde jag konstatera att man placerat någon form av färdigpaketerad sallad, eller liknande, i den kyl-/värmemonter, som ligger närmast kassan. Om det nu är så att man i förväg lagt upp mat i plastlådor för avhämtning är det smidigt, under förutsättning att man har en bra prognos över vilken mat som säljer och i vilka mängder, så att man inte slänger mat i onödan.
Men frågan kvarstår. Hur bör utrustningen med maten placeras för att minska mängden rörelser och transporter så att man minskar tiden vi kunder står i kö. Personligen anser jag att den mat som säljs mest, all mat för den delen, bör placeras i anslutning till kassan så att biträdet slipper gå den, ej värdeadderande tiden, från kassan till kastrullen med potatis och tillbaka efter att hon hämtat resterande mat ur värmeskåpet.
Nu är jag inte restaurangbiträde, utan produktionsmedarbetare inom tillverkningsindustrin. Men personer som säger att flödeskartläggningar, frekvensanalyser och spaghettidiagram inte är tillämpbara utanför bilindustrin har mycket att lära.