Fram till årsskiftet pågår ett projekt på två sjukhus i Jönköpings län där apotekare tagit över medicinhanteringen, vilket leder till att sjuksköterskorna får mer tid till patienterna, medan apotekarna försörjer avdelningarna med mediciner.
Initiativet togs av Anne Hiselius, som säger till SVT att det är något man borde kommit på för 20 år sedan. Hiselius, som själv är apotekare, arbetade 1998 och såg hur apotekarna arbetade där.
I mina öron låter upplägget bra eftersom man överlåter ansvaret för medicinhanteringen till apotekare, som faktiskt genomgått en utbildning i ämnet. Förhoppningsvis leder upplägget inte bara till att sjuksköterskorna får mer tid för patienterna, utan också att felmedicineringen inom den svenska sjukvården minskar.
Enligt Anne Hiselius behöver Region Jönköpings län anställa fler apotekare om arbetssättet ska fungera, men att det är upp till regionledningen att ta ställning.
Det är ett intressant projekt, och jag hoppas att man drar lärdom av vad som fungerat bra, och vad som kan utvecklas. Samt att man från både region- och sjukhusledningens håll lyssnar på personalen för att kunna finjustera arbetssättet så man på sikt får ut det i hela regionen, och förhoppningsvis i hela landet om det fungerar bra.
I dagens sändning av Ring P1, med Sofie Ericsson, i Sveriges Radio, medverkade en kvinna som hade synpunkter på den nuvarande journalhanteringen, vilken hon ansåg vara förlegad. Som dom flesta vet hanteras journaler i olika system beroende på landsting. Situationen är ohållbar eftersom man antingen måste vänta på den lokala postgången, eller använda sig av en faxmaskin. Har alla födda på 90-talet och framåt sett en sådan maskin?
Kvinnan lyfte också upp problemet att man som läkare måste ha med sig en laptop vid hembesök och liknande för att fortfarande ha tillgång till patientens journaler, eftersom allt idag är digitaliserat. Just det argumentet tycker jag motsäger det förstnämnda. Jag är däremot helt enig om att man bör spara journalkopior i pappersform, än idag, som komplement. Det har faktiskt hänt att IT-systemen för sjukvården har legat nere i flera veckor, eller varit nästintill oåtkomliga. Detta så sent som 2015.
Utöver kommunikationsproblemet mellan olika vårdinrättningar har ett och samma sjukhus ofta flera olika IT-system för olika funktioner. System som ibland inte ens kan kommunicera med varandra. För något år sedan såg jag ett nyhetsinslag där en sjuksköterska tvingades skriva ut en text från ett program, för att i nästa sekund skanna in pappret i ett annat. Att ha olika system är i sig inga problem, faktum är att vi idag använder en hel uppsjö av olika mjukvaror varje vecka. Även om nya IT-system utvecklas för framtiden så behöver dom inte tas fram av samma företag, men man behöver komma överens om en standard och möjligheten att antingen ge vårdpersonal från andra institutioner tillgång till deras gemensamma journalsystem, eller en möjlighet att transferera journalerna digitalt mellan olika system.
Läkare och övrig vårdpersonal har ofta behov av att vara flexibla och ständigt på språng. Antingen för hembesök, eller mellan olika patienter på sjukhuset. Därför bör man se över möjligheten att skapa ett plattformsoberoende system där man ger dom möjlighet att använda både datorer och mobila plattformar som surfplattor och mobiltelefoner för att kunna administrera patientjournaler. Nu vet jag inte hur det fungerar idag, men på film ser man ofta läkare med diktafoner. Kan man använda sig av den inbyggda mikrofonen och bifoga ljudklippet direkt i patientens journal?
Det är inte alls säkert att all information måste vara digital, eller att det är den bästa lösningen. Därför är det viktigt att det är vårdpersonalen som får vara med och lämna synpunkter och ges utrymme att i tvärsammansatta grupper samarbeta med både utvecklare och chefer för att minska den administrativa bördan och frigöra mer tid för patienter.
SVT Nyheter har publicerat en nyhet med innehåll från pågående vårdutredningen som Göran Stiernstedt kommer att presentera i morgon. Förutom bättre samordning och ökat samarbete vill Stiernstedt att man bör införa remisskrav för akutbesök på sjukhusen, och istället bygga ut närakuterna, då primärvården enligt utredningen skall få ett ökat ansvar för akutvård.
Det kommer bli intressant att ta del av utredningen, men av artikeln att döma så berör utredningen främst dom symptom som finns till följd av ett ökat behov av vård, eller att man av andra anledningar besöker sjukhusen. Frågan är hur det kommer sig att allt fler söker vård på akuten och vilka åkommor patienterna som besöker akuten har. Vilken grupp av människor har ökat, finns det personer som besöker akuten trots att dom inte har allvarliga skador eller symptom? För landstinget någon statistik över vilka sjukdomar patienterna på landets akutmottagningar har?
– Det blir fler och fler läkare och sjuksköterskor men ändå så sticker de svenska sjukhusen ut med låg produktivitet jämfört med våra nordiska grannländer. De svenska sjukhusen ligger faktiskt sämst till. Vi får alltså ut mindre vård för pengarna här, säger han och förklarar att han tror att de största effektivitetstjuvarna är bristen på kontinuitet och samverkan i vårdkedjan. Patienten tvingas ofta koordinera sin vård själv.
– Sjukhusens ständiga överbeläggningar gör dessutom att maskineriet hackar. Hela Sverige, allt ifrån medborgare till personal och politiker måste bli mindre sjukhusfixerade. Ett sjukhustungt system kommer att bli för ineffektivt i framtiden när vi får möjlighet att utföra vård utanför sjukhusen genom ny medicinteknik. Då står Sverige sämre rustat än många andra länder, säger Göran Stiernstedt som föreslår att resurser flyttas över från sjukhusen till primärvården.
Givetvis är bristen på samverkan i vårdkedjan ett stort problem, framför allt om man behöver göra flera olika undersökningar. Bristen på flödeseffektivitet inom sjukvården är känt, men frågan är fortfarande hur det kommer sig att vården har så låg produktivitet. Är det fokus på resurseffektivitet före flödeseffektivitet?
För ett par år sedan såg jag ett nyhetsinslag där läkare tvingades leta efter datorer och spenderade många timmar per arbetsvecka på dokumentation. Ett liknande inslag som handlade om en sjuksköterska som tvingades använda ett tiotal olika system visade ytterligare hur orimligt omoderna IT-system svensk sjukvård använder sig av. Att landstingen dessutom har olika, inkompatibla, system försvårar ytterligare för både patienter och vårdpersonal att hantera uppgifterna på ett enkelt sätt. Mitt spontana förslag då var att ersätta dagens system med en mer modern lösning som dessutom har stöd för mobila enheter. Då kan varje läkare ha sin egen surfplatta där både bilder, text och ljud enkelt kan föras över till journalerna.
Som jag tidigare har skrivit är min kontakt med svenska sjukhus högst sporadisk, men om jag eller någon anhörig skulle vara i behov av hjälp så vill jag självklart träffa en läkare, påbörja och avsluta behandlingen så fort som möjligt.
Det hade varit roligt att veta vad läkare och annan vårdpersonal själva ser som största tidstjuvarna under arbetsveckan. Att läsa vad någon politiker, media eller en utredare skriver ger sällan korrekt information.
