Spaghettidiagram

Flyttade tejpen – sparade 280 m transport

av

Spaghettidiagram tejpVi transporterar väldigt mycket olika saker på min arbetsplats, och hämtar material och verktyg från flera olika ställen. Jag har efterlyst spaghettidiagram för att visualisera hur mycket vi faktiskt går för att exempelvis hämta tejp, vilket är fallet i detta blogginlägg. Tyvärr har man ännu inte gjort det, men hoppet är det sista som dör.

Vi börjar från arbetsmomentets början. När vi slutfört arbetsmomentet på arbetsstationen transporterar vi produkten ned för en trappa och bort till ett backställ, liknande det man kan ställa brickorna på vid caféer, vilket används som buffert inför nästa arbetsmoment. För att säkerställa spårbarhet och att produkterna tas i rätt ordning tejpar vi fast en sorts godsflagga på plastbacken. Problemet har hittills varit att det inte funnits någon tejp i närheten, oavsett vilken layout produktionen har haft.

Med nuvarande layout måste vi, efter att ha gått från trappan till buffertlagret, gå cirka sju meter, uppmätt utan måttband, och ta loss en bit packtejp och därefter gå samma sträcka tillbaka för att tejpa upp godsflaggan. Jag har också konstaterat att många först hämtar tejphållaren, tejpar upp godsflaggan och sedan måste lägga tillbaka tejphållaren och återvända till bufferten. Då blir det nästan 28 meter gångväg.

Efter att godsflaggan tejpats fast går vi med tillverkningsordern för avrapportering och placerar den i en dokumenthållare på väggen. Nu kan vi äntligen gå upp och påbörja nästa arbetsmoment.

Eftersom jag inte har mandat att ändra produktionsförfarandet så gjorde jag det näst bästa. Minskade tiden det tog att hämta packtejp från hållaren. Det bör också nämnas att den inte alltid är där. Vad jag gjorde var att montera en hållare, egentligen för verktygstavlan, på vagnen med hjälp av buntband. En tejphållare vi redan hade placerades på vagnen. Uppskattningsvis minskar vi distansen cirka 280 – 560 meter per vecka. Om tejphållaren är kvar efter semestern eller om mina kollegor förkastat idén är något jag får se framöver. Jag har åtminstone förklarat för min närmaste chef vad jag gjort och varför.

Spaghettidiagram på lunchrestaurangen

av

Det sägs att man bör gå minst 10 000 steg per dag, och det är något som restaurangbiträdet på en närliggande lunchrestaurang såg ut att göra. Eftersom det är semestertider var anstormningen vid lunchtid inte så stor, men det tog ändå ett par minuter att få maten. Orsaken var till viss del, enligt vad jag kunde se, placeringen av utrustningen bakom disken.

Lunchrestaurang

Som kund beställde och betalade jag maten, biträdet gick då ned i ena hörnet, en sträcka på cirka 6-8 meter enkel väg, och lade upp potatis på tallriken. Därefter vände hon sig och tog pannbiff från värmemontern och därefter gick hon tillbaks till kassan och placerade tallriken på en bricka.

Nu förstår jag att en lunchrestaurang har flera rätter på dagsmenyn och måste sprida ut utrustningen bakom disken, särskilt om utrymmet är dåligt planerat. Men trots att det bakom sitter en vask så finns ändå utrymme att placera, och omplacera, utrustningen för att komma närmre kassan.

Vidare kunde jag konstatera att man placerat någon form av färdigpaketerad sallad, eller liknande, i den kyl-/värmemonter, som ligger närmast kassan. Om det nu är så att man i förväg lagt upp mat i plastlådor för avhämtning är det smidigt, under förutsättning att man har en bra prognos över vilken mat som säljer och i vilka mängder, så att man inte slänger mat i onödan.

Men frågan kvarstår. Hur bör utrustningen med maten placeras för att minska mängden rörelser och transporter så att man minskar tiden vi kunder står i kö. Personligen anser jag att den mat som säljs mest, all mat för den delen, bör placeras i anslutning till kassan så att biträdet slipper gå den, ej värdeadderande tiden, från kassan till kastrullen med potatis och tillbaka efter att hon hämtat resterande mat ur värmeskåpet.

Nu är jag inte restaurangbiträde, utan produktionsmedarbetare inom tillverkningsindustrin. Men personer som säger att flödeskartläggningar, frekvensanalyser och spaghettidiagram inte är tillämpbara utanför bilindustrin har mycket att lära.